tisdag 31 december 2013

Julen




Julaftonen firades hemma hos barnens farmor och farfar tillsammans med faster och farbror samt pappans faster, farbror och kusin med familj. Julen här på Sicilien känns inte så väldigt julig, eller egentligen inte julig alls, men jag har vant mig nu... När barnen hade ätit sin middag fick dom öppna sina julklappar innan vi vuxna satte oss till bords.  Vi hade köpt 4 julklappar, två var att öppna, och sen fick dom några paket av in faster också.
Precis som förra året så var det väl pappret som var roligast, i alla fall för Clara. Matilde älskar mobiltelefoner och blir topp tunnor rasande när hon inte får leka med våra, så nu har hon fått en egen från fisher price. Det blev lyckat, hon tittade inte ens åt dom andra presenterna :)

Juldagen blev en katastrof... Barnen kom såklart i säng sent kvällen innan, men vaknade samma tid som vanligt på morgonen och när det egentligen var dags för deras middagsvila åkte vi iväg till Peppes faster för att äta jullunch... En lunch som varade till kl 5 på eftermiddagen med trötta och ganska griniga barn...

Nu har barnen precis kommit in i "rätt" rytm igen och då är det såklart nyår och samma visa igen... Nåja...



måndag 30 december 2013

Tillbaka till brottsplatsen


Den 19 december gjorde vi en ganska lång dagsutflykt. Vi åkte för första gången sedan Matilde fick komma hem till Ragusa. Sjukhuset där tjejerna föddes och spenderade dom första 2 månaderna i sina liv anordnar varje år vid jul en mässa för alla prematura barn. Vi har länge pratat om att vi måste åka och hälsa på, och just ett sånt här tillfälle passar ju alldeles utmärkt tänkte vi.

När vi klev av hissen på den våning som avdelningen ligger på fick vi direkt syn på överläkaren som stod och pratade med en annan läkare. När han fick syn på oss ramlade hakan ner till knäna och utan att be om ursäkt eller något till den han pratade med kom han direkt springandes fram till oss.  Strax efter kom också avdelningschefen och hon blev lika glad att se oss hon.
Väl inne på avdelningen träffade vi bland annat vår favoritsköterska, som också var den som var med mig i operationssalen. Det kändes underligt att komma in på avdelningen igen och en och annan tår letade sig nerför kinderna.


 En av dom vackraste granarna man kan tänka sig. En gran helt och hållet klädd med bilder på barnen som fötts och kämpat på avdelningen för att bli tillräckligt friska och stora för att få följa med mamma och pappa hem.


Här är vår bild. Det står "Tack för allt! Ni finns för alltid i våra hjärtan."

Det blev en väldigt lång dag både för oss och för tjejerna, men det var helt underbart att återse både personal och några av dom familjer som vistades på avdelningen samtidigt som oss!





Hjärtkontroll


I början av december var det dags för hjärtkontroller igen. När vi ringde och bokade fick vi tid för Matilde en dag och Clara dagen efter. Vi chansade och tog med oss båda och när vi ändå var där så blev båda kontrollerade så att vi slapp åka tillbaka dagen efter igen.
Matilde fick OK-stämpel i rumpan och behöver inte komma tillbaka förräns hon är 6 år.  (Hjälp, hur ska vi komma ihåg det...)
Clara får fortsätta att komma på kontroll var 6:e månad. Inget hade försämrats men det hade heller inte förbättrats. Läkarna är dock inte alls oroade. Det är ett vanligt fel hon har, och det är ytterst sällan det orsakar några problem. 
Om hålet inte växer igen av sig  själv blir det en liten operation innan det är dags att börja skolan.



söndag 29 december 2013

Som en vacker höstdag!




Vi var ute och gick en sväng i eftermiddagssolen idag. Kändes som en vacker höstdag! Clara lösgjorde sin lilla hand från min och gick nästan hela 2 meter innan hon satte sig ner! Så stolt över henne. Tänk att vi blev rådda att göra abort för att hon bara skulle bli en grönsak som inte kunde göra något själv. Den doktorn skulle se henne nu. Snart går hon själv och hon pladdrar på en hel del (på sitt eget språk) och svarar på hur olika djur låter.
Matilde har ju gått själv sedan i somras. Hon gillar att vara ute och hon går gärna åt andra hållet. Att man går därifrån och till och med utom synhåll är inget hon bryr sig om.

Inom dom närmaste dagarna ska jag göra lite uppdateringar på vad vi har haft för oss sedan sist.
Hoppas ni alla har det bra!